Tillsammans har vi burit varandra, åtminstone ända hit

En affärspartner till mig fick för ett par dagar sedan ta hem sin treåriga dotter från sjukhuset för eftervård. Hon hade leukemi, men att vara kvar blev för riskfyllt på grund av Covid-19, smittan var för omfattande i den miljö hon skulle vistas i.

Samtidigt ligger min viktigaste människa (utanför familjen) någonsin, på Karolinska Universitetssjukhuset i cancer som nu toppats med sepsis. Jag får inte komma på besök på grund av Covid-19, jag bor endast 200 meter därifrån och kan nästintill se sjukhusrummet från mitt köksfönster.

Jag skulle genomgå en stor operation våren 2020 som ställdes in, den bokades om till våren 2021, även den blev inställd. Nu i februari 2022 skulle den äntligen bliv av, jag fick precis veta att man ställer in min operation då man åter igen behöver allokera personal från kirurgen på Södersjukhuset till coronavården.

Människor har drabbats av Covid-19, människor drabbas just nu av Covid-19. Människor har gått sönder och går fortsatt sönder. Isolering, ensamhet, eskalerande spel- och alkoholmissbruk i det tysta. Skuldsättningen i Sverige ökar dramatiskt, konkurser står som spön i backen.

Alltså; fy fan när det nu slog till igen. Så många människor har hållit andan under vattnet i evigheter för att nu äntligen kunna komma upp till ytan precis innan luften tar slut. Och på utandningen av lättnad hann vi knappt ta ett första djupt andetag, in genom näsan, ut genom munnen, innan fanskapet åter slog ner ibland oss. Och vi börjar åter igen snegla mot pantburkarna.

Jag vet, det har inte drabbat alla och vissa hårdare än andra, men alla känner någon drabbad av pandemin. Mig personligen har det slagit hårt med brustet äktenskap, min pappa som dog, mitt företag gick sönder och därmed försvann 100% av min inkomst. Jag har fått noll stöd, så; fy fan vad många med mig har gått på knä och kommer att göra det en lång tid framöver. Men, jag har vänner. Tillsammans har vi burit varandra åtminstone ända hit. Det är nog så vi behöver ta oss upp ovanför ytan nu, ge varandra syre, genom att hjälpas åt.

En märklig sak jag lärt mig genom åren, är att; när jag haft det som jävligast, har den bästa medicinen varit att sträcka ut hand till någon annan, att erbjuda någon som också har det jävligt min trygghet, min famn och mitt stöd, då mår jag bättre, då får jag åter ny kraft.

Det som ändå varit rätt fint i krisens kölvatten, har varit att så många människor vågat öppna upp sina famnar och faktiskt bjudit på både hem, ett begränsat antal i taget och i vissa fall utomhus, och framför allt oss själva. Det är inte längre skamligt att gå till sin bankkontakt och be om uppskov med amorteringar, att som anställd inom vården berätta om trytande ork, eller att som krögare berätta öppet om att man har det jävligt tufft just nu. Det fina är ju att människor då rycker ut och hjälps åt, inte alla, men väldigt många. Vi har dessutom sociala medier till hjälps och här kan digitala sociala nätverk faktiskt göra fantastisk nytta.

Min vän Benny vågade starta House Of Blues i Borlänge precis när första vågen blåst över, han satsade precis allt i sin nystartade verksamhet, hus, hem och sin ekonomi. Ganska kort därefter detonerade bomben igen och hans liv balanserades på en skör tråd. Via omfattande kampanjer i sociala medier har människor strömmat till undsättning, kommit med spännande förslag på lösningar och Benny anar åter en liten strimma av hopp.

Tur att han vågade berätta som det var, för allt börjar där, att våga be om hjälp. Själv åker jag till Borlänge nu på torsdag, ställer mig på Bennys scen och föreläser för att hjälpa honom hålla väggarna uppe från att falla in. Han sa ju att han behövde hjälp.

Nu vill jag verkligen att den lilla treåringen ska få komma tillbaka till vårdens trygga famn och jag vill av hela mitt hjärta få besöka min älskade partner på Karolinska.

Tillsammans är grejen. Inte vi mot varandra, utan vi mot Covid-19.

Och så ett avslutande tips: ”Säg till om jag kan göra något”, du som skriver så, gör något i stället. Låt det inte bli ditt sätt att känna att du ställt upp, för när polaren sedan ber dig om flytthjälp, har du oftast skäl till att inte kunna just den dagen.