Sorg och lycka stärker oss
”Jag kommer nog aldrig att bli förälskad igen”, sa jag till min äldsta dotter för några veckor sedan. Inte bara drog pandemin med sig ödeläggande av mina verksamheter, min far dog dessutom nyligen och jag har gått igenom en skilsmässa från min hustru. 18 månader av absolut mörker. Uppgivenheten har knackat på min dörr, ett antal gånger nu. Sorgebearbetning på så många nivåer och jag har isolerat mig i min lägenhet. Ledsen. Jag kommer ingen vart.
Drömmen om stor kärlek kan tära och tynga så hårt att man till sist bara väljer att tänka bort den. För att kunna finnas mitt i livet och orka, ändå. Trots allt.
Veckan efter samtalet med min dotter var jag på bröllop i Marbella, ett överdåd av vackert. Samtidigt mitt i alla fyrverkerier av artister, blomster och 440 tindrande, tårade ögon så stod där brudparet. Och allt annat än de två liksom bara försvann. Deras kärlek så innerlig att den sammanfattade alla de där miljontals låttexter som ännu inte lyckats beskriva älskandets äkta innebörd. Den där obeskrivbara känslan och kraften, den underbara maktlösheten. Och plötsligt vaknade något i mig igen. ”Herregud” tänkte jag, ”jag vill ju ha en skärva av det där”. Senare samma kväll fann jag mig själv dansandes med en fantastisk kvinna, jag som absolut aldrig dansar. Det var som om något där och då, öppnades i mig.
Dagen efter allt det vackra, valde jag att stanna kvar vid havet, ensam, för att reflektera. Jag gick milapromenader och andades in vindarna från havet. När mörkret föll slog jag mig ner vid ett väl valt bord, för en solitär middag.
Rätt vad det var kom en kvinna fram till mitt bord och sa ”sitt inte här ensam, kom och sitt med oss”. Hon pekade mot ett bord där två andra personer log och vinkade åt mitt håll. De var svenskar och jag gissar att de kanske kände igen mig och var lite vinmodiga, vad vet jag. Det ligger inte alls i min natur att tacka ja till den typen av invit, men… minuten senare accepterade jag inbjudan och anslöt till sällskapet, en man ca 55 år och två kvinnor kanske året yngre.
Och här börjar egentligen berättelsen.
Efter en kort stunds kallprat och lättare presentation senare ställer jag frågan om vad som fört dem till Medelhavet på semester.
Mannen:
”Min fru lämnade mig för tre veckor sedan efter 25 års äktenskap. En blixt från klar himmel. Jag har gråtit mig tom och valde till sist att möta min sorg med annat än självömkan, så det fick bli semester för att njuta av god mat och dryck samt gott sällskap. Men, om nu jag har det tufft så är det ingenting jämför med damerna här”.
Kvinna 1:
”Jo nog har det allt varit svårt. Min 29-åriga dotter dog i självmord för nio veckor sedan och jag har i livets förtvivlan känt noll riktning, bara ett evigt försvagande ältande. Så jag beslutade mig för att slå lag ihop med mina fantastiska två vänner här och distrahera sorgen för en stund…och att göra det med skratt och livsnjutning.”
Kvinna 2:
”Så är det. Den här resan blev ett sätt att åter komma upp åtminstone på knä. Det är bara två veckor sedan jag blev grovt våldtagen i mitt eget hem, en främmande man trängde sig in, slog mig medvetslös och helt enkelt förgrep sig på mig. Jag har säkert orsak att vara offer livet ut, men då vinner gärningsmannen.”
Hela mitt jag och allt mitt inre vreds om i denna ofattbarhet. Därefter pratade dessa tre helt oförskräckt om sina liv, om vad som hänt, om sina känslor och jag vågade öppna upp om mina sorger och bedrövelser. Vi grät så att tårarna rann, sedan skrattade vi så att tårarna fortsatte rinna. Aftonen blev till en av de mest omvälvande stunderna i mitt liv, en av de största lektioner någonsin i bearbetning. Jag förstod att jag vill ha det där också, en skärva av det de har. Jag som i stället valt att isolera mig.
När jag vaknade nästa morgon, var det som om det jag upplevt igår aldrig hänt. Jag tog en långpromenad i solen, några mil längst med havet, igen. Nya reflektioner, igår kring kärlek, idag kring sorg. Sedan ser jag dem, klockan har blivit lunch när jag passerar. De sitter där tillsammans, skrattandes i varsin stol med fötterna i sanden och ett överdåd av vitlöksfrästa räkor och vin mellan sig.
Det är nog så, att kärlek och sorg ska delas, eller kanske de rent av sitter ihop?
Tack älskade brudpar, men framför allt ni tre som så frikostigt bjöd mig inte bara till bordet, på gott att äta utan på den insikt ni gav mig, en insikt som kommer att ha en avgörande betydelse för resten av mitt liv.
Fler artiklar för dig
I sandlådan
Jag tycker detta är så vansinnigt inspirerande, politiker och ”bättre vetande” talar om integrationsplaner och om 20–30 år med enorma satsningar, miljonprogram och samverkan mellan olika kommunala instanser medan Marianne ställde ut en sandlåda. Hur genialt?! Men det är ju så, de stora lösningarna finns ofta i de små idéerna.
Nu jäklar gör vi det här vackert tillsammans
Vi kan även översätta detta till våra hem, till hur vi umgås med varandra kring området vi bor, våra innergårdar är ju en guldgruva full av möjligheter. Ju tristare den är nu, desto enklare att blåsa liv i. Tävla om Malmös mest levande innergård liksom, bli en stilbildare för andra.
Vi män, och våra tårar
För hon hade ju rätt min lilla fyraåring där hemma där hon satt tätt intill och kände av, kände in och berättade. Jag var ledsen, så utomkroppsligt ledsen, och trots att jag var på den tryggaste platsen jag vet, i mitt eget hem, med min kloka fyraåriga dotter i min famn, tappade jag bort mina känslor.
Tillsammans har vi burit varandra, åtminstone ända hit
En märklig sak jag lärt mig genom åren, är att; när jag haft det som jävligast, har den bästa medicinen varit att sträcka ut hand till någon annan, att erbjuda någon som också har det jävligt min trygghet, min famn och mitt stöd, då mår jag bättre, då får jag åter ny kraft.
Att ge någon chansen – den vackraste av gåvor
"Vi är många som kan skapa möjligheter och lika många som behöver den. Är det inte lite så vi ska lira?"
En hälsning från Per och den falska drömmen om lycka
"Alla dessa parametrar fostrar våra drömmar om att en dag ha ALLT, och då helst i överdåd, som något slags bevis för hur bra vi är. Den externa massiva bekräftelsen. I alla fall i min värld."
Sorg och lycka stärker oss
”Jag kommer nog aldrig att bli förälskad igen”, sa jag till min äldsta dotter för några veckor sedan. Inte bara drog pandemin med sig ödeläggande av mina verksamheter, min far dog dessutom nyligen och jag har gått igenom en skilsmässa från min hustru. 18 månader av absolut mörker."
Jag önskar att jag hade ätit mer tårta
"Det var hennes sista ord på dödsbädden. Det hon menade var nog att hon hela sitt liv hade skjutit sin livsnjutning framför sig."
Det är spännande att inte göra någonting alls
"Ibland när jag har det utåt sett tråkigt, så har jag ändå pirret inom mig, den där känslan av att något kul, bra och spännande plötsligt kan hända."
Fördomsbrottning (A Knight at the Opera)
"Hela mitt liv har jag baktalat allt som jag inte förstått. Kulturer, beteenden, you name it. Jag har haft åsikter som jag liksom bara haft, av hävd och tradition, utan att någonsin egentligen ställa dem mot väggen."
Men varför håller vi på som vi gör?
"Jag jobbar väldigt mycket. Alltså väldigt mycket, egentligen hela tiden. Ibland ger det fantastiska resultat, nån gång har det blivit extremt mycket arbete för absolut ingenting."
Vi vaknar ca 30 000 gånger i våra liv
"... och det vore väl ändå själva f*n om vi inte skulle få till det en endaste en av dessa dagar. Det händer så himla mycket spännande saker i ditt liv Per....och i mitt liv händer det nästan ingenting”.
Han hette Niklas – och han var den mest fantastiske unge man
"Vi var några killkompisar som startade ett litet företag ihop på slutet av 80-talet. Skateboard hade varit dött sen 6 år och en kompis till mig påstod att ”trender kommer och går, vart sjunde år”
Hyresrätt – om jag fick välja
"Allt sedan jag flyttade hemifrån som 17-åring där hemma i Falun, till en 1 ½:a om 49 kvadrat, 1977, har livet tagit mig via olika boenden och geografier."
Drömmen – en lägenhet i lägenheten
"Som vi kämpar och sliter. Vi gör våra insatser för att saker och ting ska fungera, vi ska få ihop till hyran, mat på bordet, något varmt och helst fint att ha på oss."
Säg hej till grannen
"I min ungdom var det så enkelt att träffa människor. Man åkte helt enkelt till fiket eller ner på stan, för man visste att förr eller senare dök polarna upp. Det var som ett chatt-forum fast på riktigt."
Du är ett inredningsgeni
"Glöm aldrig en sak, du är så sjukt mycket bättre än du tror. Vi inbillar oss att alla andra är så förbaskat fantastiska, men låt mig lova en sak. Detta stämmer inte."
Så här hittade jag hem till K-Fastigheter
"Ibland stramar livet för precis alla, och man kämpar så hårt för vändningen. Så även för mig, kanske lite väl mycket i sina stunder. Mina livsbottnar har varit mycket djupa."
Ett alldeles eget hem. Tillvarons eget basläger. Livets grund.
”Livet hade blivit så fel. Allt hade gått sönder. Det är lätt att ta det vi har för givet. Ett jobb, ett hem, en käresta och några kronor över vid månadens slut."
