Du är ett inredningsgeni
Glöm aldrig en sak, du är så sjukt mycket bättre än du tror.
Vi inbillar oss att alla andra är så förbaskat fantastiska, men låt mig lova en sak. Detta stämmer inte. Eller rättare sagt, kanske är dem det, men det är du med.
Det där med inredning, form och att ha feeling. Vad svårt det känns och ”jag som ju inte har någon känsla för det där alls”.
Ok, så här då: – Det har du visst.
Alla har feeling, det är bara det att vi lever i hämmande jämförelse och referenser.
Jag själv har alltid beskrivits som valhänt och oduglig inom form. Jag kan inte rita, måla eller formge. Nej, kanske inte enligt regelboken. Men jo, enligt min egen regelbok har jag visat mig visst ha det där i mig. För jag gör ändå.
För mig handlar form, inredning och design bara om en sak. Att slå ifrån sig betraktarens förväntningar och släppa fram hela sin egen grej. Det är ju jag som ska leva i mitt hem och då ska jag väl för bövelen få inreda i min egen rumskänsla. Där står ju mitt namn på dörren.
Nej, det finns inget rätt eller fel. Där finns bara din grej, och min grej.
Så släpp ut hela ditt eget register och ignorera regelboken. Totalt.
Vi pådyvlas ett ramverk, främst via magasin, kring hur vi bör göra. Ig-no-re-ra.
Lyssna till dig själv och du är alltid etta på din egen boll. Springer du tyckarnas ärenden är du aldrig bättre än trea på den boll som dem själva aldrig är bättre än tvåa på.
Jag vill tillägga att jag själv vågat ”blunda för att se”. Ja så gör jag, för jag ser bättre, när ingen ser på. Och så har jag har sedan alltid verkställt, mot allas inrådan, och då i takt till mitt eget hjärta.
Måhända blir där en spricka i kristallen, men det blir i takt till min egen frekvens och ingen annans. Och då blir det fantastiskt. I mina ögon. Och därtill sk**er jag blankt i vad andra tycker.
Och döm om min förvåning när form-tondöva jag i ovanstående metod förärats stora priser och framgångar inom design av såväl mode som inredning. Jag har vunnit pris som 17 olika ”Årets” i Sverige.
Hade jag å andra sidan lyssnat på andras tillrättavisningar och rekommendationer så hade jag inte haft en endaste pokal i skåpet. Jag hade blivit en sämre variant av alla andra. Ja så är det.
Nu svämmar skåpet över.
När jag själv inreder tänker jag i olika skeden. Komma-hem-från-jobbet-skedet, vakna-på-morgonen-skedet, snart-är-det-fredag-kväll-skedet, gå-och-lägga-sig-skedet etc. Sen liksom promenerar jag mig igenom dessa processer och känner in vad jag behöver i precis varenda steg. Sen skapar jag fysiskpraktiska lösningar på alla dessa känslor. Och minsann blir inte resultatet som en endaste stor smekning av alla mina behov.
Allt jag behöver är plötsligt där jag vill ha det.
Sen en sak till då, som man lätt glömmer. Alla sinnen.
Visst, ögongodis i all ära. Men glöm inte dofter, ljud, ljus och känslor.
Lek med följande tanke:
Ditt hem doftar om morgonen precis sådär fräscht som när man öppnar duschdörren, med en dimma av kaffedoft, en subtil nivå toner kommer från ospecifikt håll. Ett löv faller från trädet där i hörnet och där ligger ett varmt stillsamt ljus som sätter rumstemperaturen…
Nu lek med följande tanke:
Ta bort allt det.
Exakt. Tydligt nog.
Nu fattas bara en stor skopa av din egen karaktär och person.
Du har den i dig. Det är bara att blunda. Du kommer att se.
Vart skickar jag din pokal?
Fler artiklar för dig
I sandlådan
Jag tycker detta är så vansinnigt inspirerande, politiker och ”bättre vetande” talar om integrationsplaner och om 20–30 år med enorma satsningar, miljonprogram och samverkan mellan olika kommunala instanser medan Marianne ställde ut en sandlåda. Hur genialt?! Men det är ju så, de stora lösningarna finns ofta i de små idéerna.
Nu jäklar gör vi det här vackert tillsammans
Vi kan även översätta detta till våra hem, till hur vi umgås med varandra kring området vi bor, våra innergårdar är ju en guldgruva full av möjligheter. Ju tristare den är nu, desto enklare att blåsa liv i. Tävla om Malmös mest levande innergård liksom, bli en stilbildare för andra.
Vi män, och våra tårar
För hon hade ju rätt min lilla fyraåring där hemma där hon satt tätt intill och kände av, kände in och berättade. Jag var ledsen, så utomkroppsligt ledsen, och trots att jag var på den tryggaste platsen jag vet, i mitt eget hem, med min kloka fyraåriga dotter i min famn, tappade jag bort mina känslor.
Tillsammans har vi burit varandra, åtminstone ända hit
En märklig sak jag lärt mig genom åren, är att; när jag haft det som jävligast, har den bästa medicinen varit att sträcka ut hand till någon annan, att erbjuda någon som också har det jävligt min trygghet, min famn och mitt stöd, då mår jag bättre, då får jag åter ny kraft.
Att ge någon chansen – den vackraste av gåvor
"Vi är många som kan skapa möjligheter och lika många som behöver den. Är det inte lite så vi ska lira?"
En hälsning från Per och den falska drömmen om lycka
"Alla dessa parametrar fostrar våra drömmar om att en dag ha ALLT, och då helst i överdåd, som något slags bevis för hur bra vi är. Den externa massiva bekräftelsen. I alla fall i min värld."
Sorg och lycka stärker oss
”Jag kommer nog aldrig att bli förälskad igen”, sa jag till min äldsta dotter för några veckor sedan. Inte bara drog pandemin med sig ödeläggande av mina verksamheter, min far dog dessutom nyligen och jag har gått igenom en skilsmässa från min hustru. 18 månader av absolut mörker."
Jag önskar att jag hade ätit mer tårta
"Det var hennes sista ord på dödsbädden. Det hon menade var nog att hon hela sitt liv hade skjutit sin livsnjutning framför sig."
Det är spännande att inte göra någonting alls
"Ibland när jag har det utåt sett tråkigt, så har jag ändå pirret inom mig, den där känslan av att något kul, bra och spännande plötsligt kan hända."
Fördomsbrottning (A Knight at the Opera)
"Hela mitt liv har jag baktalat allt som jag inte förstått. Kulturer, beteenden, you name it. Jag har haft åsikter som jag liksom bara haft, av hävd och tradition, utan att någonsin egentligen ställa dem mot väggen."
Men varför håller vi på som vi gör?
"Jag jobbar väldigt mycket. Alltså väldigt mycket, egentligen hela tiden. Ibland ger det fantastiska resultat, nån gång har det blivit extremt mycket arbete för absolut ingenting."
Vi vaknar ca 30 000 gånger i våra liv
"... och det vore väl ändå själva f*n om vi inte skulle få till det en endaste en av dessa dagar. Det händer så himla mycket spännande saker i ditt liv Per....och i mitt liv händer det nästan ingenting”.
Han hette Niklas – och han var den mest fantastiske unge man
"Vi var några killkompisar som startade ett litet företag ihop på slutet av 80-talet. Skateboard hade varit dött sen 6 år och en kompis till mig påstod att ”trender kommer och går, vart sjunde år”
Hyresrätt – om jag fick välja
"Allt sedan jag flyttade hemifrån som 17-åring där hemma i Falun, till en 1 ½:a om 49 kvadrat, 1977, har livet tagit mig via olika boenden och geografier."
Drömmen – en lägenhet i lägenheten
"Som vi kämpar och sliter. Vi gör våra insatser för att saker och ting ska fungera, vi ska få ihop till hyran, mat på bordet, något varmt och helst fint att ha på oss."
Säg hej till grannen
"I min ungdom var det så enkelt att träffa människor. Man åkte helt enkelt till fiket eller ner på stan, för man visste att förr eller senare dök polarna upp. Det var som ett chatt-forum fast på riktigt."
Du är ett inredningsgeni
"Glöm aldrig en sak, du är så sjukt mycket bättre än du tror. Vi inbillar oss att alla andra är så förbaskat fantastiska, men låt mig lova en sak. Detta stämmer inte."
Så här hittade jag hem till K-Fastigheter
"Ibland stramar livet för precis alla, och man kämpar så hårt för vändningen. Så även för mig, kanske lite väl mycket i sina stunder. Mina livsbottnar har varit mycket djupa."
Ett alldeles eget hem. Tillvarons eget basläger. Livets grund.
”Livet hade blivit så fel. Allt hade gått sönder. Det är lätt att ta det vi har för givet. Ett jobb, ett hem, en käresta och några kronor över vid månadens slut."
