
Så här hittade jag hem till K-Fastigheter
Ibland stramar livet för precis alla, och man kämpar så hårt för vändningen. Så även för mig, kanske lite väl mycket i sina stunder. Mina livsbottnar har varit mycket djupa.
Idag, vid relativt hög ålder, förstår jag att allt är i mina egna händer. Mitt nu är dessutom i princip alltid en produkt av mina egna beslut.
Så jag fattar nya beslut, alltid, för att nå dit jag vill. Svåra och obekväma om vartannat, men ack så av stunden tvungna.
Eller som min far en gång sade: ”Det finns bara ett sätt att få något gjort och det är genom att göra något”.
Jag föll igenom livets tunna is för si och så många år sen och beslutade mig då för att lägga mitt återkomstens extrakämp på tider då andra vilade, för att på det viset vinna momentum och livsmark, även i små gester.
En fredag kväll berättade jag om detta i ett inlägg på det sociala mediet Linkedin. Om kraften i att bjuda till när man egentligen som minst vill eller orkar det.
Jag skrev något i stil med:
”Tips. Om du vill skapa förändring, jobba extra hårt fredagkvällar, när alla andra är ute och festar…”. Inlägget fick nästan en halv miljon views, delades överallt och uppenbarligen tog det skruv. Inbillar mig att flitens fredagslampa tänts i många små stugor sen dess.
Samtidigt, precis då, vid ett skrivbord i södra Sverige, satt en ung herre och jobbade extra hårt just denna kväll. Han skrev till mig och berättade detta. Det blev skratt, igenkänning och grundstenen till en fantastisk vänskap.
Denne unge herre var Jacob Karlsson, VD för K-Fastigheter. Alltså VD per beskriven titel. Över tid har jag förstått att Big Boss är det sista han är.
Aldrig förr i min 37 bolag långa karriär har jag mött en människa eller ett bolag som brinner så hårt för sin kund. Hyresgästen. Hans totalt ickeegoistiska tillika uppoffringsmässiga förhållningssätt till sitt uppdrag har lärt mig så mycket.
”Per, det är rätt enkelt. Vi skapar inte lägenheter, vi skapar hem. Identiteten i att ha just ett eget hem är bland livets största. Att få vara med och skapa detta är förändring, livets lyx, den stora rikedomen”.
”Här på K-Fastigheter talar vi så alla förstår”.
Jacob är ovanpå allt mycket angelägen om att aldrig ramla omkull i oförståeliga affärstermer. Vi lever i tider då vi ju knappt förstår vad akademin vill berätta. Så på K-Fastigheter är tonen enkel. Inkluderandet gäller alla i verksamheten, i alla positioner. Inkluderandet är stenskrivet i den interna företagskulturen men även skapandet av inkluderande där ute i samhället.
”Hans förutsättningar kanske inte var världens bästa, men jag beslutade mig för att ge honom chansen”. Jacob berättar med glöd i ögon om den unge halvt uträknade killen som han bjöd in till en tjänst. Idag är denna unge kille långt uppe i organisationen som arbetschef över hela verksamheten.
Värmen, nytänket, modet, hjärtat, det hårda arbetet och kundfokuset har skapat det K-Fastigheter jag bugar så djupt för. Och allt det genomsyrar idag precis alla jag mött som arbetar där. Rent, friskt, vackert.
Idag har min och Jacobs vänskap etablerats och byggts ut. Vi träffas som vänner men även som ömsesidigt rådgivande i våra visioner om att skapa förutsättningar för skonsamma och möjliga liv.
Vi driver projekt ihop, numer med människor som börjat driva projekt ihop, som i sin tur byggt gemenskaper och driver projekt ihop.
Ringarna på vattnet av ett enkelt litet arbetspass och en aktiv rörelse en sen fredagskväll är oändliga.
Så jo, visst är det så. De stora effekterna av de små insatserna. Helst då alla andras högtalare är avstängda. Då är det lätt att göra sig hörd och skapa det som sedermera blir till soluppgång för så många, inklusive en själv.
Och ljust blev det även för mig. Och vänskapen med Jacob, den består.
Där våra samtalsämnen är allt från sunt affärsmannaskap till kärlek och relationer.
Fler artiklar för dig

I sandlådan
Jag tycker detta är så vansinnigt inspirerande, politiker och ”bättre vetande” talar om integrationsplaner och om 20–30 år med enorma satsningar, miljonprogram och samverkan mellan olika kommunala instanser medan Marianne ställde ut en sandlåda. Hur genialt?! Men det är ju så, de stora lösningarna finns ofta i de små idéerna.

Nu jäklar gör vi det här vackert tillsammans
Vi kan även översätta detta till våra hem, till hur vi umgås med varandra kring området vi bor, våra innergårdar är ju en guldgruva full av möjligheter. Ju tristare den är nu, desto enklare att blåsa liv i. Tävla om Malmös mest levande innergård liksom, bli en stilbildare för andra.

Vi män, och våra tårar
För hon hade ju rätt min lilla fyraåring där hemma där hon satt tätt intill och kände av, kände in och berättade. Jag var ledsen, så utomkroppsligt ledsen, och trots att jag var på den tryggaste platsen jag vet, i mitt eget hem, med min kloka fyraåriga dotter i min famn, tappade jag bort mina känslor.

Tillsammans har vi burit varandra, åtminstone ända hit
En märklig sak jag lärt mig genom åren, är att; när jag haft det som jävligast, har den bästa medicinen varit att sträcka ut hand till någon annan, att erbjuda någon som också har det jävligt min trygghet, min famn och mitt stöd, då mår jag bättre, då får jag åter ny kraft.

Att ge någon chansen – den vackraste av gåvor
"Vi är många som kan skapa möjligheter och lika många som behöver den. Är det inte lite så vi ska lira?"

En hälsning från Per och den falska drömmen om lycka
"Alla dessa parametrar fostrar våra drömmar om att en dag ha ALLT, och då helst i överdåd, som något slags bevis för hur bra vi är. Den externa massiva bekräftelsen. I alla fall i min värld."

Sorg och lycka stärker oss
”Jag kommer nog aldrig att bli förälskad igen”, sa jag till min äldsta dotter för några veckor sedan. Inte bara drog pandemin med sig ödeläggande av mina verksamheter, min far dog dessutom nyligen och jag har gått igenom en skilsmässa från min hustru. 18 månader av absolut mörker."

Jag önskar att jag hade ätit mer tårta
"Det var hennes sista ord på dödsbädden. Det hon menade var nog att hon hela sitt liv hade skjutit sin livsnjutning framför sig."

Det är spännande att inte göra någonting alls
"Ibland när jag har det utåt sett tråkigt, så har jag ändå pirret inom mig, den där känslan av att något kul, bra och spännande plötsligt kan hända."

Fördomsbrottning (A Knight at the Opera)
"Hela mitt liv har jag baktalat allt som jag inte förstått. Kulturer, beteenden, you name it. Jag har haft åsikter som jag liksom bara haft, av hävd och tradition, utan att någonsin egentligen ställa dem mot väggen."

Men varför håller vi på som vi gör?
"Jag jobbar väldigt mycket. Alltså väldigt mycket, egentligen hela tiden. Ibland ger det fantastiska resultat, nån gång har det blivit extremt mycket arbete för absolut ingenting."

Vi vaknar ca 30 000 gånger i våra liv
"... och det vore väl ändå själva f*n om vi inte skulle få till det en endaste en av dessa dagar. Det händer så himla mycket spännande saker i ditt liv Per....och i mitt liv händer det nästan ingenting”.

Han hette Niklas – och han var den mest fantastiske unge man
"Vi var några killkompisar som startade ett litet företag ihop på slutet av 80-talet. Skateboard hade varit dött sen 6 år och en kompis till mig påstod att ”trender kommer och går, vart sjunde år”

Hyresrätt – om jag fick välja
"Allt sedan jag flyttade hemifrån som 17-åring där hemma i Falun, till en 1 ½:a om 49 kvadrat, 1977, har livet tagit mig via olika boenden och geografier."

Drömmen – en lägenhet i lägenheten
"Som vi kämpar och sliter. Vi gör våra insatser för att saker och ting ska fungera, vi ska få ihop till hyran, mat på bordet, något varmt och helst fint att ha på oss."

Säg hej till grannen
"I min ungdom var det så enkelt att träffa människor. Man åkte helt enkelt till fiket eller ner på stan, för man visste att förr eller senare dök polarna upp. Det var som ett chatt-forum fast på riktigt."

Du är ett inredningsgeni
"Glöm aldrig en sak, du är så sjukt mycket bättre än du tror. Vi inbillar oss att alla andra är så förbaskat fantastiska, men låt mig lova en sak. Detta stämmer inte."

Så här hittade jag hem till K-Fastigheter
"Ibland stramar livet för precis alla, och man kämpar så hårt för vändningen. Så även för mig, kanske lite väl mycket i sina stunder. Mina livsbottnar har varit mycket djupa."

Ett alldeles eget hem. Tillvarons eget basläger. Livets grund.
”Livet hade blivit så fel. Allt hade gått sönder. Det är lätt att ta det vi har för givet. Ett jobb, ett hem, en käresta och några kronor över vid månadens slut."